huvud

Vem bestämmer vad du ska tycka?

 
Vem bestämmer vad du ska tycka?

Alla har vi åsikter om det mest skilda ting. Ibland har flera av oss i stort sett samma åsikt om något. Men om man inte har samma åsikt som många andra blir man ofta betraktad som en halvidiot. Att alla måste följa med flocken. Man betraktas inte som PK dvs politiskt korrekt.
   Vem har sagt att en viss majoritets eller experts åsikt är den mest korrekta? Är förresten experten verkligen en expert på just det ämne det handlar om och har rejält med kontrollerbar fakta på fötterna? Kan man validera, verifiera eller peka på ett axiom när det gäller fakta? Finns det kritik eller andra experter som har helt motsatt uppfattning?
   Tyvärr har det också blivit så att det inte är någon garanti att alltid få fullständig och korrekt fakta även om man är professor i ett visst ämne. Även professorer har lön och anslag, en egen agenda och religion, och vetenskap som blivit religion har inget med vetenskap att göra och kallas postnormal eller pseudovetenskap.
   Hänvisar man till att den egna (eller motsatta) uppfattningen stod i Aftonsanningen, Svenska Jagbladet, Lokalpappret eller Expressvittnet? I så fall är man alltid ute på hal is och skyldig att kritiskt kontrollera skribentens och redaktionens fakta med avseende på korrekt fakta och partiskhet. Speciellt när det gäller energi, ekonomi, politik, klimat- och samhällsfrågor då opartisk och objektiv mediajournalistik som handlar om detta, tyvärr alltmer är en mycket stor bristvara i dagens mediasamhälle. Även i radio och TV.
   En undersökning (Göteborgs Universitet/Kent Asp 2006 och 2011) hos Sveriges Radio och SVT visade att 71 procent av de 167 journalisterna som svarade 2006, uppger att deras partisympatier finns hos Mp, S eller V.
   Inom hela den svenska journalistkåren är också miljöpartiet, socialdemokraterna och vänsterpartiet kraftigt överrepresenterade med 70 procent. I den senaste undersökningen 2011 är siffran för moderaterna 14 procent för V 15  procent, för S 14 procent och för Mp 41 procent. Procentsiffran för övriga partier pendlar mellan 1 och 7.
   Detta innebär att svenska journalisters politiska hemvist står i ett klart motsatsförhållande till valmanskårens partisympatier, dvs mandaten i Sveriges riksdag 2014 och de flesta röstberättigade i Sverige.
   Det är självklart att detta påverkar journalistiken som är inkörsport för tyckande med en viss inriktning. Det är bara ett fåtal journalister om ens någon som klarar att skriva objektiva artiklar och redovisa både för och emot, när emot klart strider mot den egna uppfattningen. Speciellt gäller detta artiklar som handlar om energi, klimat, miljö och politik, där vetenskaplig fakta omvandlats till en politiskt korrekt paradigm av religiös karaktär, styrd av politiska och ekonomiska intressen i stället för att redovisas och kommenteras med både med- och motargument och kritiskt granskande.
   Man ska dock komma ihåg att det allra viktigaste i en fungerande demokrati är det, i Sverige grundlagsskyddade, fria ordet och rätten till att uttrycka en egen åsikt. (Regeringsformen 2 kap. Grundläggande fri- och rättigheter.) Tills det också begränsas eller blir förbjudet. Regeringen har 2014 tillsatt två utredningar som ska titta på om man behöver inskränka det fria ordet på internet. (Mer om detta i ett annat blogginlägg.)
   Vem och vad styr då vad du helst ska tycka? Är det olika massmedier? Är det sociala medier som facebook, bloggar, hemsidor, twitter eller rent av din flocks, kafferastens och lunchens snack och åsikter? Eller har du länge retat dig på någon företeelse och försökt att samla goda argument för och emot och sedan tagit ställning? Grattis i så fall!
   Säkert är det en kombination av allt detta. Rädsla är en annan mycket stor och dominerande viktig faktor. Ingen vill bli utfryst, hånad, mobbad, kränkt, hotad och kanske misshandlad, eller till och med av med jobbet (det har hänt i Sverige) för en åsikt som går emot en annan flock och därmed inte anses s.k. politiskt korrekt. Eller få en stängd dörr rakt i ansiktet bara för att man har modet och viljan att framföra en åsikt eller bestrida en gängse uppfattning och paradigm i något ämne eller en viss fråga. Speciellt inte när majoriteten vägrar att lyssna eller ens diskutera och bara hävdar att allt annat än deras uppfattning är inkorrekt. Och när någon i den egna flocken börjar tvivla så blir det även då en plats i kylskåpet direkt. 
   Men om vi ska kunna utvecklas och umgås som människor och skapa den dynamiska demokrati mellan alla människor – som är så viktig i varje stat och samhälle – så måste vi lära oss att ifrågasätta och kontrollera journalistik och all övrig fakta bättre. Samtidigt måste vi lyssna på och respektera, värdera och analysera varandras åsikter, innan vi tar ställning i varje fråga. Att bara umgås med och lita på ja- eller nejsägare i en viss fråga håller inte.
   Ibland får man nöja sig med att inte kunna övertyga någon med annan åsikt, men respekten för det fria ordet och för alla de som deltager i samtalet
 måste alltid finnas kvar när diskussionen avslutas. Och den som försvarar en åsikt med att använda ad hominen eller hot och våld kan på goda grunder anses sakna trovärdighet och får direkt en svagare och sämre position i sin åsikt, än den som visar respekt för allas olika åsikter.

 Någon har sagt:
 "Rätten att tala måste åtföljas av skyldigheten att lyssna"

Författaren och kolumnisten Richard Schwarz har sagt:
"Demokrati är inte rätten att tycka rätt, utan rätten att tycka".

 

Håll bloggen levande med din kommenter!

Senaste inläggen

Senaste kommentarer

Bloggarkiv