Frej och underlöjtnant Per Carlberg som vann den första omskrivna och långa distansritten från Jönköping till Stockholm 1895.

Distansrittens historia

Sammanställd 2014 av Ulf Lonäs

Del 1 av 6
1860-1922

 

Distansritt 2014 är internationellt den näst största av ridsportens tävlingsgrenar. I Sverige är distansritten inte lika stor, men att rida långa distanser på kort tid och att senare även tävla om vilken ryttare, häst eller vilket ekipage som är starkast, uthålligast och snabbast har gamla anor. Både i Sverige, Europa, och USA. 
   Ett tidigt svenskt exempel är Karl XII:s berömda ritt 1714 då han på 14 dagar red från Bender i dåvarande Turkiet till Stralsund vid Östersjön. En sträcka på 2 175 km. Ritten har förresten upprepats några gånger under 1900-talet. Den senaste genomfördes år 2000 under ledning av f.d. chefen för armén general Åke Sagrén som då var ordförande i Stockholms Fältrittklubb.
   Men den mest kända är nog den som TV-journalisten Mats Linday genomförde på olika lånehästar längs vägen hösten 1960. Han gjorde det tillsammans med Rudolf Öberg som bland annat drev Solna Ridskola i Stockholm, och båda red iklädda en kopia av den uniform Karl XII bar och som vägde 17 kilo! Rudolf Öberg hade ett förflutet som underofficer i kavalleriet och hade bland annat hjälpt kung Carl XVI Gustafs far Prins Gustav Adolf, som var en duktig ryttare, med hans hästar under OS 1936 i Berlin. Rudolf Öberg har berättat att man blev mycket väl mottagen långs vägen och när det gällde att låna hästar. Speciellt i de forna östländerna DDR och i Rumänien där ritten startade. Man till och med rensade undan trafiken för ryttarna på vissa ställen, och ibland eskorterades man av nära hundra andra ryttare. De sista 170 km red man på 14 timmar!
   En liknande uppmärksammad distansritt genomfördes 1953. Det var en upprepning av Stenbocks kurir, ryttmästare Henric Hammarbergs ritt den 28/2 till 2/3 1710 från Helsingborg till Stockholm, med rapporten om segern över danskarna. Ryttare var ryttmästare Hans von Blixen-Finneke som med Jubal tog guld i fälttävlan på OS 1952 i Helsingfors. Men den andra gången var det ridklubbar utefter färdvägen som ställde hästar till förfogande för de olika delsträckorna.

Distansrittens ursprung som prövning och senare tävling finns att hämta i de militära stallen i Europa och Sverige, och troligen började det någon gång runt mitten av 1800-talet. Officerare ville testa sina hästar mot varandra och hästarna som bildade det "lätta kavalleriet" måste vara vältränade, sunda och snabba. Därför uppmuntrade man hästsporter som kapplöpning och distansritter. Det finns också uppgifter om att man började korsa in fullblod för att förbättra snabbheten. Den numera vanligaste hästrasen i distansritt sedan länge, är ju arabhästen och det finns en koppling till fullblodshästen. Bakom ursprunget till det engelska fullblodet finns tre arabhingstar – Darley Arabian, Godolphin Arabian och Byrlerly Turk.

Den tidigaste uppgift jag hittat om tävlingar i distansritt i Europa, är att i Frankrike började militären att rida och tävla över långa distanser 1860. Fransk distansritt har i modern tid, med början troligen från mitten av 1950-talet, utvecklats starkt. Sedan EM 1985 har franska ekipage dominerat och ansetts vara världsledande i distansritt. År 2009 hade man cirka 15.000 distansryttare.

  Under 1800-talets senare del förekom distansrittstävlingar runtom i Europa där Kejsarritten från Berlin till Wien 580 km var en av de mer spektakulära och kända. Ett år (okänt vilket) vanns den av greve Stahrenberg på tiden 71 timmar och 26 minuter. Tyvärr finns det uppgifter om att hästen som kom på andraplats dog efter målgång, och att tävlingen genom åren krävde flera hästar liv.
   På den här tiden fanns det troligen domare bara vid starten och i mål, och inga kontrollerande veterinärer eller vetgates längs vägen. Man red enligt uppskattade uppgifter i ett sträck från start till mål utan obligatorisk vila som vi har i dag. En kortare paus blev det sannolikt bara för lite mat och dryck samt nödvändig personlig service samt vattning och lite fodring av hästen. Kanske också någon timmes sömn för ryttaren.
  Distansritten från Bryssel till Oostende i Belgien var en annan känd tävling. Distansen var 132 kilometer. Runt sekelskiftet hade tävlingen funnits under några år, och den 12 augusti 1902 hade den blivit internationell när 141 ekipage från bland annat Sverige, Norge, Ryssland och Schweiz anmält sig. Den 27 augusti startade 61 ekipage i grupper om fem och med fem minuters intervall. Den franske löjtnanten Madamet vann tävlingen med tiden 6 timmar 54 minuter och 51 sekunder. Ett tempo på 18,80 km/tim!
   Men distansritten som tävlingsform i Europa försvann sakta ned i glömskans vrå någon gång i början av 1900-talet. De berodde bland annat på opinionen mot att flera hästar dött under och efter tuffa tävlingar i Europa. Kanske var det också så att hoppning blev viktigare än distansrittstävlingar. De stora hopptävlingarna i Aachen med Grosse Preis von Aachen startade 1927. Den troligaste förklaringen var nog ändå det första världskriget 1914-1918 där också ett stort antal hästar (liksom 1939–1945) blev krigets offer. Den alltmer ökande mekaniseringen av det militära försvaret reducerade också behovet av antalet hästar i armén och hästarnas uppgifter förändrades i snabb takt med den militära utvecklingen i början av 1900-talet. Distansrittens tynande utveckling som tävlingsform i Europa, och den långa paus som följde, stämde också ganska väl i tid med den i Sverige.

Den allra första dokumenterade distansritten jag hittat i Sverige, arrangerades och genomfördes av Stockholms Fältridtklubb 1891.
   Klubben anses vara den första ridklubben i Sverige och bildades på Drottningholms Slott måndagen den 1 november 1886 av prinsarna Carl, Eugen och Oskar. Syftet var att uppmuntra till jakt- terräng- och distansridning.
   Under ledning av prins Eugen (som också var en duktig och välkänd konstnär och ofta kallad målarprinsen, och bland annat målat altartavlan i Kiruna kyrka) red 18 medlemmar den 17 januari en distansritt till Mariefred. "Ritten företogs delvis över Mälarens is där snön låg fläckvis. Kylan var ganska skarp och -17 till -20 C"
   Den första officiella distansrittstävlingen i Sverige genomfördes den 8 februari 1895. I klubbens verksamhetsberättelse finns en notering om att ”Ritten gick genom Södertörn med start och mål i Enskede (numera granne med Globen i Stockholm). Väderleksförhållandena var ovanligt ogynnsamma med snöstorm och kyla. Distansen var 120 km och det var 17 ekipage som  startade och 13 fullföljde. Claes Cederström och Forward vann på tiden 8 tim 7 min."
  Den första och mest kända tävlingen i distansritt över lång distans i Sverige, vanns av underlöjtnant Per Carlberg med sin tjänstehäst 7-åriga halvblodskorsningen Frej den 3 – 6 oktober 1895. Tävlingen gick från Jönköping över Västerås till Stockholm, och Frej vann de då 45 milen på tiden 44.22,30 timmar! Ett snittempo på cirka 10 km/tim inklusive vila.
   Priset var en stor silverkanna och 2.000:- ur konungens hand. Omräknat till dagens penningvärde, cirka 130.000 kronor, är det fortfarande 2014 det största penningpris som delats ut för en seger i distansritt i Sverige. Frej blev 25 år, tjänstgjorde på Svea Artilleriregemente, och var fallen efter fullblodshingsten Warrenby xx u. Svalan. Per Carlberg skrev själv en utförlig redogörelse om sin ritt i Tidning för idrott julen 1895.
   Frej blev en omskriven kändishäst. Freys Hyrverk, som grundades 1887 och fortfarande finns kvar i Stockholm, är uppkallat efter honom. Freys Hyrverk blev 1910 kunglig hovleverantör, men numera är det lyxbilar och limousiner som gäller.
 Per Carlberg blev senare överste, och hans valspråk var "Om du har gett dig så ska du ändå inte ge dig".
   Frejs omskrivna prestation var också en stor anledning till att tävlingar i distansritt fick fotfäste i Sverige. De följande åren verkar det tyvärr inte finnas så mycket dokumentation om tävlingar i distansritt, men under det tidiga 1900-talet fanns tävlingar till exempel mellan Stockholm och Uppsala.

   Vad som däremot finns väl dokumenterat direkt från källan är det som Svensk distansritts Grand Old Lady, grevinnan Linde von Rosén född Klinckowström (1902 – 2000) ägnade sig åt. Mellan åren 1926 och 1932 genomförde hon sex olika långritter i Sverige och ner i Europa med en sammanlagd sträcka av 12.751 km med sin otroliga distanshäst Castor. Den längsta ritten var från Stockholm till Rom och hem igen. Dessa långritter har hon skrivit om i tre olika böcker. (Se lång intervju med Linde från 1990 under rubriken Att läsa/intervjuer.)

   I Sverige reds den sista tävlingen i distansritt år 1922 på det sätt man gjort i 31 år, dvs snabbast från A till B vinner. Sedan dröjde det mycket länge innan en tävling i distansritt i Sverige genomfördes igen, och då fanns det fortfarande inget officiellt reglemente för distansritt, men veterinärerna började göra entré på tävlingarna och hästens välfärd sattes i första rummet.



 

Historiken sammanställd under andra halvåret 2014.
Källor och referenser:

Klubbhistorik gjord av Lektor Tore Dagerhamn, fritidsryttare på Ryttarstadion och under 35 år styrelseledamot av Stockholms Fältrittklubb.

Informationsbok om distansritt, Svenska Ridsportens Centralförbund 1989, sammanställd av Lena Linnéus och Louise Hermelin.

Pressrelease från VM år 2000 i Compiégne, Frankrike.

Muntlig tradition, egen insamlad information från bland annat internet, samt publicerade artiklar om distansritt från 1986 till 2014 av Ulf Lonäs i främst tidningen Ridsport.