huvud


Här hittar du  poesi och dikter skivna av min far
Torvald Lonäs och hans son Ulf Lonäs


 

Torvald Lonäs

 

Ballongen
 
Det stod några barn på ett torg och släppte upp ballonger
Röda, gröna, gula, blå steg dom upp mot skyn
Livsglada ballonger steg högre och högre upp i det blå
och människorna på marken följde dom med sina ögon
 
Då tänkte jag
Varje människa 
alla dagar
skulle släppa en röd ballong rakt upp i det blå
med våra drömmar
 
Där skulle den sväva hela dagen
och vi kisar mot himlen och säger
Se, där är min ballong, den är uppe med mina drömmar

 

                                                                   Torvald Lonäs 1953

 
 
Ulf Lonäs deklamerade Ballongen utantill på mors
ingenjörsexamen från Stockholms Tekniska Institut, STI, 1953,
och fick sitt första arvode, en 2-krona, av ingenjörsföreningen.




Hets
 
Du söver mig spelman
vaggar mig in i rytmiska toner
och för mig långt härifrån
 
Och jag faller
vill falla och sjunka
som i mjuk mossa
inom mig själv
 
Världen här utanför
är storm! - storm!
en hetsande fandango
över ett glashalt golv
 
Drag igen på din stråke, spelman
och bjud upp till dans
där ute vrider sig världshjulet
runt i en alltmer vansinnig takt
och tvinnar våra nerver
 
Viljelöst slungas vi med
som en herrelös motor på rus
på väg över ett glashalt klot
utan broms
 

                                                                           Torvald Lonäs

 


La Douce
 
Framåt, framåt!
det finns ingen återvändo
jag är ödesmärkt
reträtten bakåt är avskuren
 
Mitt beslut är oåterkalleligt!
jag måste igenom
levande eller död
skräcken för det oundvikliga driver mig framåt, framåt
 
Tusentals vassa stickande projektiler
kommer att smattra mot min kropp
men jag måste igenom!
här ges ingen pardon!
 
Jag böjer mig ner
ålar på händer och fötter
huden knottrar sig på min kropp
Jag fryser!
 
Pater noster!
jag driv allt närmare och närmare
mellan tvenne skta hoppressande block
framför väntar med fullt pådrag
en iskall morgondusch!
 
Torvald Lonäs
Troligen skriven under perioden 1930-1950



 

Ulf Lonäs.

 


Latitud N 5915 
Longitud O 1857

 
Det kom ett samtal en het sommardag
en kompis som sa ”Jag tror jag får slag!”
du, vi sticker ut med båten och ger fanken i alla besvär
så, tidigt nästa morgon vi stack ut till kobbar och skär
 
Och vi gjorde väl minst en 35-40 knop
och stereon vråla i takt med våra glada rop
och livet lekte, och kursen var god
och ingen av oss behövde, en gnutta mod
 
Vi la till vid en båtmack och tanka en skvätt
smälte varsin glass i solen, och livet var lätt!
Men så greps vi av en plötslig panik
och måsar och tärnor flydde till närmsta vik!
 
Jag skötte kortet och du skötte ratten
och runt omkring oss var bara öppet vatten
solen stekte nu, stor och varm
och det enda vi saknade var varsin barm
 
Så låg vi och snackade på ett av skären
och havet stannade sakta i en lagun
och marken av sten var len som dun
och borta var stressen, stan och besvären
och ingen av oss var ledsen i den atmosfären!
 

                                                               Ulf Lonäs 1975




 
             Det ljuva livet
 
Och solen lyste stor och ful
och jag var läskigt gul
och månen sken stor och rund!
och jag fick inte en blund
och gryningen kom vid pass klockan fem!
men då, hade jag fixat ihop tusen spänn
 

                                                                                        Ulf Lonäs 1975



 
 Magkänsla

 
För det här är väl ingen chimär?
det måste väl helt enkelt vara så här,
att så länge man själv har förmågan
att känna att det här går snett,
då måste man väl ha kvar
åtminstone lite, av sitt vett?

 

                                                                             Ulf Lonäs